När det kanske gått för långt...

Måndagens intellektuella tanke

"Om jag äter finns jag." 

Så försvann också, helt plötsligt, det dåliga samvetet man fått efter att ha trckt i sig en hel godispåse. Muuums!

Hänger inte med

Det tar emot mitt stora ägiga ego att erkänna detta men jag hänger inte med för fem öre! Det händer så mycket just nu och ingenting går som jag vill. Blä blu brlsspfkrngob. Jag irriterar mig på att jag helt plötsligt måste planera allt. Säga att jag måste göra något på tisdag, och sen faktiskt göra det. Fuck, so long ultimate chill. Will miss you sooo baaad!

Vad ska man ha för bilder till såna här inlägg? Det är ju inte direkt så att jag fikat och och sen kan lägga upp en bild på en cheese cake. Så ni får några vita blankrader:

Byta gymnasieprogram

Det som inte fick hända hände. Efter ett långt och tufft första år på gymnasiet bestämde jag mig för att byta både program och skola. Från ett specialutformat program till Samhällsprogrammet. Det fanns många anledningar till varför jag valde att ta detta beslut. Det var inte lätt, men helt klart nyttigt för mig att göra.
Men det visade sig vara fullt på skolan jag sökte till, och min vilja försvann. Jag kollade runt bland andra alternativ men på något sätt kändes det som att jag var på väg att begå ett stort misstag. Anledningen till att jag inte bloggat så mycket den senaste veckan har varit för att jag jobbat ikapp klassen. Pluggat flera timmar i sträck. När jag trodde jag skulle byta gjorde jag mestadels ingenting i eller utanför skolan. Tappade lusten helt. Men nu är jag tillbaka igen, glad och full av liv (antar jag eftersom jag lever). Jag har dessutom ett nytt projekt på gång. Ni får nog reda på det om inte alltför länge - ni kommer påverkas jag lovar!

Trodde jag skulle få sakna kortegen. Fingrarna var så härligt färgglada den veckan. Men icke!