Det är som att vara så glad att man vill hoppa, men kan inte då benen gör för ont.

Så fint kan jag förklara känslan av att alltid tappa bort saker. Min berömda kamerasladd till exempel, tätt följd av min kameraladdare. Borde sätta upp sån där anslagstavla i hallen där jag kan efterlysa mina prylar. Liksom informera familjen om vad som är borttappad den här veckan.

Men jag lovar mig själv att leta i morgon. Om kamerapryttlarna hittas lovar jag dessutom finfina bilder ;)