Jag håller mig nog till sanningen

Det kommer nog ta ett tag för mig att smälta det här med flytten. Ett tag innan jag förstår vad som faktiskt händer. Vad som händer när jag väl förstår allt vet jag inte. Men kontrollfreak som jag är, sitter jag och funderar på vad jag ska göra och hur jag ska göra, i alla situationer jag kan tänkas gå igenom. När jag egentligen bara borde slappna av och njuta av ovissheten och se det som ett spännande äventyr (sådär som man brukar säga till barn).

Jag ska nog göra det.

Allt är packat och klart, jag är helt slut. Imorgon går lastbilen men jag kommer ner om en vecka. Under sommarlovet kommer jag åka dit och hit om vartannat. Men när skolstarten väl kommer så är det det nya stället som gäller.

Min syster hoppas jag får bra lärare. Jag hoppas jag får en bra klass. Jag känner ju absolut ingen där, och absolut ingen känner mig.

När jag tänker efter så skulle jag kunna gå runt där och ljuga totalt om mitt förflutna. Säga att jag bott i Frankrike hela mitt liv, att jag heter Pippi och att min stora passion i livet är att dansa linedance.

Men jag håller mig nog till sanningen.

Och jag hoppas att de andra gör detsamma.