Jag sket i att skriva om "Dag 8: Ett ögonblick"-tjafset igår och går direkt vidare till nästa dag. Life moves on people! Nu till ett inlägg jag ville göra mer seriöst då det intresserar mig mycket:
För mig existerar ingen gud, inga änglar eller andar. Det jag kan se, det finns. Det en annan kan se, finns för den personen. Ser en person världen som eländig, så är den eländig för den personen. Ser en annan person världen som underbar, så är den det också. Vi är alla olika. I mina öron kan en låt vara fantastisk, och samtidigt oljud i en annans. En person älskar marsipan, en annan inte.
Jag tror att världen är så tråkig som den faktiskt ser ut. Folk ägnar sina liv åt att hitta sanningen. Varför förstår jag inte? Lev som världen är och ser ut! Vem bryr sig om vad som komma skall. Vad som har hänt tidigare. Lev det liv du känner till, här och nu. Lev som livet ser ut i dina ögon. Vem bryr sig om bordet står där eller inte. Är det verkligt för dig så är det allt som betyder något. Det är till exempel fullt onödigt att ägna tid åt att fundera på om livet bara är en dröm. Enligt mig ska man leva i den verklighet man känner till.
Min livsfilosofi handlar om att inte bry sig om sådant man inte förstår sig på. Jag ser religioner som ett sätt att undgå verkligheten. Religioner hör till det förflutna. Tiden då människan inte visste något. Att dunkandet i bröstet var Shivas danssteg tillexempel (Hinduism). Inte så troligt då man idag vet att det är hjärtat som dunkar för att kunna pumpa ut blod. Kunskapen och verkligheten har kommit ikapp. Religioner är en gammal gissning om hur världen fungerade. Jag tycker man ska acceptera att religioner idag bara handlar om kultur och historia.
Men vi är alla olika. Alla ser vi världen genom olika ögon. Enligt mig är världen så som du bildligt SER den. Allting du ser finns. Allt du känner finns. Vi ser alla olika på saker och ting. Det är därför vi är originella och inte liknar någon annan. Religionskrig uppstår för att folk inte kan acceptera att andra inte ser på världen likadant som dem själva. Konsten i livet är att kunna föreställa sig hur världen ser ut i en annans ögon. Lär man sig det kan man lättare förstå andras handlingar och människan inuti dem. Då blir man en bättre medmänniska.
