"Vi"

Jag stör mig på ordet "vi". Min mamma har varit tillsammans med sin nuvarande kille i flera år. Men det är först nu efter att de flyttat ihop som hon börjat använda "vi" i allt hon gör.

"Vi hämtar dig snart"

"Okej, men vi fixar det"

"Vi bryr oss inte"

Okej, helt normalt, om hon nu menade dem båda två! Men så är inte fallet. Hon menar sig själv, ensam, solo, allena! Som idag till exempel; Hon ringde mig och sa "vi kommer och hjälper dig bära". Jag antog då att hon åkte tillsammans med honom. Men så står hon där framför dörren - ensam.

Jag är en aning orolig. Börjar mamma blir schizofren? Eller är det bara ett av alla snart-gift-symtom? Jag hatar det i alla fall. Fast innan jag börjar gnälla på henne är det nog bästa att samla på sig så många lussebullar som möjligt. Efter konfrontationen kanske man inte får några.