Jag fick i veckan ett brev från gymnasieintagningen från staden dit jag flyttar i sommar. Det tog ett tag innan jag fattade vad de menade. Men när det klarnade för mig att jag kommit in på mitt förstahandsval så blev jag glad.
Och det var allt.
Det kändes mer som en bekräftelse att det är nära nu. Hjälp! Vet inte om jag ska springa runt och skrika för att jag är glad eller ledsen.
Men jag ska vara stark och bara låta tiden gå. För till slut står man där, första dagen i en ny skola, ny stad, bland nya människor och med ett snett nervöst leende på läpparna. Hoppas det går vägen. Håller tummarna! För något man alltid ska komma ihåg är att man aldrig är ensam, även fast det ibland kan kännas som det. Speciellt den där fösta dagen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv så fingrarna blöder!